Trump och Kina

Norton utvecklar i ett nytt avsnitt av Geopolitical Economy Report med rubriken Trump’s Ukraine talks aim to divide Russia from China. Can he do it? argumentationen för att Trumps fredsdealslinje gentemot Ryssland enbart – eller huvudsakligen – syftar till att förstärka konfliktlinjen gentemot Kina. Argumentationen utvecklas även i ett långt samtal med Danny Haiphong. Analysen ligger i linje med Nortons förklaring av de två betydelserna av multipolaritet. Jag berörde allt detta i mitt inlägg Att ha trott på Trump.

Norton kan sägas klargöra vad det är som måste undvikas och motarbetas, det som bara skulle leda i riktning mot en ännu större tragedi än konflikten med Ryssland, som nu kan komma att lösas på ett sätt som i sig är ett framsteg. Europa måste genom en ny självständighet förstå sin historiska nyckelroll att etablera ett utvecklat och förstärkt samarbete med hela Eurasien, och därmed balansera, upphäva och eliminera atlantimperialisternas konflikttragedis potential.

Men man måste också ta fasta på de positiva signaler även rörande Kina som ibland också kommer från Trump. Frågan uppkommer om hur långt det vilda, primitiva och ekonomiskt redan i hög grad av Kina beroende atlantsystemet kan tolerera en genuin fredsdealspolitik. Om vilket utrymme det medger för självreform och självrestriktion, och de resurser av olika slag som finns tillgängliga för detta.