Swami Saradananda

Ramakrishnaorden och dess mission i väst med Vivekananda och hans efterföljare har alltid varit en något knepig sak för mig. Det beror på att jag sedan tidigt är påverkad av den allmänna kritiken mot vad som kallas “neovedantismen”, inklusive Guénons, men också och särskilt från rent “hinduiskt” håll. I extrem form omfattas kritiken av Gaudiya-Vaishnavismen i den huvudsakliga version i vilken den spridits i väst idag.

I viss mån kommer den också från helt andra, västerländska och t.o.m. liberalteologiska utgångspunkter, såsom exempelvis Keith Wards, kort, en passant och på humoristiskt sätt, men på en central och signifikativ punkt, i hans lilla adademiska självbiografi härom året, Adventures in Belief. En del mer specifika konstigheter finns också. Generellt har missionen en mycket inklusiv uppfattning av “hinduismen” som ofta ger inryck av eklekticism eller, givet hinduismens mångfald av radikalt olika åskådningar, rentav synkretism.

P.g.a. allt detta, och alltför begränsad egen läsning, har jag uttryckt mig orättvist om Vivekananda. Men från det specifikt "mjuka" andligt-traditionalistiska perspektiv som jag är benägen att tro på är det ju nödvändigt att generellt bejaka denna mission och alla liknande projekt när de ändå förmedlar tillräckligt mycket av den autentiska andliga essensen. Dagens ledare för Vedanta Society of New York, Swami Sarvapriyananda, ger, tycker jag, ett mycket sympatiskt intryck; otaliga av hans föredrag och långa föreläsningsserier om klassiska vedantistiska texter finns på YouTube.

Detta perspektiv bör, som jag försökt föreslå, fokusera inte minst på vedantas (i vid mening, och oundvikligen den som på olika sätt och i varierande utsträckning innefattar en förening med yoga; element eller begrepp från till yoga nära relaterade sankhya finns väl också alltid med i dessa – detta är verkligen inte bara ett modernt, neovedantistiskt fenomen – alltid dominerande former) transmission och integration i väst. Ja ytterst på övervinnandet av öst-väst-dikotomin överhuvudtaget och, i den högre kosmopolitismens mening, den framväxt av något av en global enhetskultur i väsentliga – och särskilt andliga – avseenden som redan i stor utsträckning är ett faktum; se exempelvis Philip Goldbergs bok American Veda: From Emerson and the Beatles to Yoga and Meditation – How Indian Spirituality Changed the West.

Swami Saradananda (1865-1927) var Vivekanandas efterträdare som ledare för Vedanta Society of New York.