Sahra Wagenknecht talar

till sitt Bündnis igår kväll efter (de rättvisande och opinionsmätningarna motsvarande) vallokalundersökningarna:

Här ett något längre klipp.

0,03% under 5%-spärren. Fastän en besvikelse, är det, tror jag, i sig ett unikt bra resultat – i första förbundsdagsvalet, för ett parti som grundades för bara drygt ett år sedan. Och framgångarna i flera lantdagsval och i Europaparlamentsvalet, med den nuvarande representationen där, kvarstår. Frågan är hur partiet nu går vidare. “Es ist eine Niederlage, aber nicht das Ende des BSW“, säger Wagenknecht.

Merz’ seger är beklämmande och djupt problematisk för hela Europa; läs om honom exempelvis i Fazis utmärkta senaste artikel, vars ursprungliga titel, ‘Will Merz sell Germany to BlackRock?’ (se urlen), tyvärr ändrats av UnHerd till den omotiverat försiktiga ‘Can Germany trust Friedrich Merz?’. Trots Merz’ ännu en liten tid liberaldemokratiskt-rituellt nödvändiga brandväggeri finns givetvis redan nu representanter för den gamla etablissemangshögern som talar om hur det är en självklarhet att efter nästa val CDU/CSU kommer bilda regering med AfD. Mönstret för populistnationalismens inordning i och anpassning till högeretablissemanget är vid det här laget fast etablerat i hela väst, och nu driver ju Trump, Vance och Musk på.

Utan tvekan är AfD:s framgång i sig fortfarande något betydelsefullt, men p.g.a. detta mönster givetvis endast potentiellt löftesrikt. Av de nuvarande partierna kan bara BSW korrigera och avhjälpa deras fatala svagheter. Varningslamporna blinkar ju hela tiden intensivt och förutsägbart – se intervyn med Sevim Dağdelen i lördagens inlägg. Bara BSW, fastän själva otillräckliga, pekar utöver dessa svagheter, bortom dem, i den allmänna nya riktning som nu är nödvändig, mot en helhetligt hållbar politik. Det är detta pekande, i partiorganiserad form, som är BSW:s stora, redan fullbordade pionjärinsats hittills i tysk och europeisk politik.