Notre-Dame de Chartres
- Admin
- 11 apr. 2013
- 1 min läsning
“Min ensamma och stillsamma omprövning var en helt odramatisk process, utan våldsamma uppgörelser och sömnlösa nätter. Det var en process, som liknade en sakta frambrytande, porlande bäck av friskt vatten. Jag hade endast att följa detta friska andliga vattuflöde, och detta förde mig en oktobersöndag 1958 till katedralen i Chartres. Vatikankonciliet hade ännu ej hunnit öppna portarna till den liturgiska förstörelse, som skulle följa därpå. Högaltaret lyste ännu i hela sin prakt, ljusen brann, den gregorianska sången brusade, rökelsen steg – allt bar fram det gudomliga mysteriet, som verbalt klingade i ritualspråkets ädla latinska form. Jag stod helt förstummad inför denna upplevelse, som liksom lyfte en flik av tillvarons slöja. Det var då jag mötte Gud.”
Tage Lindbom
Comentários