Maupins konservativa program

Caleb Maupin går i sin senaste livesändning, med rubriken ‘The Innovationist Turn’, igenom sitt preciserade och utvecklade, distinkt konservativa politiska program, sådant han nyligen ävenledes presenterade det i pamfletten To the Marxists: Long Live Innovationism!. Avsnittets innehåll beskrivs inte i någon text på YouTube, men pamfletten presenteras så här på Amazon:

“In this book, Caleb Maupin explains that, while he remains committed to his principles of anti-imperialism and the belief in a rationally organized economy, he no longer identifies as a ‘communist’ nor seeks to align with the Marxist movement. The text explores why the Center for Political Innovation now describes its outlook as ‘Innovationist’ rather than socialist or communist, highlighting where the organization diverges from Marxist-Leninist ideology while still upholding certain core principles. The book offers a thorough critique of the current ‘Communist’ movement in America, arguing that it must be abandoned to effectively pursue anti-imperialist goals. Maupin explains that the Center for Political Innovation seeks to create a government of action that fights for working families, while opposing the rise of a low-wage police state, and preventing the drive toward a new world war.”

Strategin att presentera sin nyformulering som ett avståndstagande från “all kommunism” i USA framstår som litet märklig eftersom alla vet att Maupin inte bara är del av samma tendens och rörelse som utan tidigare även direkt samarbetade med Haz’ Infrared och det därur utvecklade nya partiet, ACP. Det senare har väl fått mer medial uppmärksamhet och utövat större inflytande än Maupin och hans Center for Political Innovation, men Maupin s.a.s. bara förtiger vad de gör, ja nästan förnekar att de finns.

Detta måste bero på någon futt-konstig personlig konflikt som inte kan vara annat än absolut obegriplig och ointressant för alla utomstående och för samtiden; det hela ser bara bisarrt ut och reducerar tyvärr Maupins trovärdighet. Hans hållning skulle vara mycket mer övertygande om han i stället explicit diskuterade hazianerna och ACP, erkände att och hur även de, och så mycket i precis samma avseenden, skiljer sig från CPUSA, PSL o.s.v., och bara strikt riktade in sig på vad det han ogillar hos dem substantiellt begränsar sig till. Bland detta finner vi numera först och främst att det enligt hans mening helt enkelt är fel, hindrande och vilseledande att ansluta sig så nära till den historiska kommunismen och överhuvudtaget använda kommunism som självbeteckning.

Samma hållning intar Maupin till den framgångsrika tänktanken (om det nu kan räknas som en sådan) Midwestern Marx. Det rent kuriösa totalignorerandet av de viktiga likheterna med dem och med ACP får dock inte tillåtas störa tillägnelsen av hans reviderade programmatiska formuleringar, som rymmer många utmärkta poänger och ligger närmare min egen linje. Vad han nu mer konkret och specifikt kommer göra av denna (högst partiella) nyorientering i termer av nya allianser och stöd och sympatiyttringar för andra och dominerande politiska aktörer återstår förstås att se. Men i sig är förnyelsen bara en förstärkning och ett förtydligande av hans tidigare inriktning, mindre involverande nya tillägg än avveckling av vissa äldre ohållbara positioner – såsom den oavkortade, ursprungliga dialektiska materialismen – som medförde bjärta logiska motsägelser.