Kristen mystik

Här folkbildar Filip Holm om den kristna mystiken:

Begreppet mystik, eller mysticism, problematiseras på utmärkt sätt, men litet mer finns att säga om detta både ifråga om ordets etymologi och dess samtida konnotationer.

Det faktum att mysticimen varit och av mystikerna uppfattats som en del av kristendomens helhet som religion betonas, men i de allmänna formuleringarna om detta pekas inte på att den lika litet som i de andra grenarna av abrahamismen undgått undertryckande från den kyrkliga exoinstitutionens sida, trots att konkreta exempel på detta i övrigt ges. Kyrkan har inte alltid sett mystiken, eller all mystik, som en del av den kristna religionshelheten.

Frågan om betydelsen av att mystiken varit en del av den helhetliga kristna religionen behandlas dock tyvärr inte alls. Detta kräver en utförlig diskussion, eftersom det innebär en grundläggande åskådningsmässig motsägelse i denna helhet. För vad kristendomen i övrigt är, dess ortodoxa tro, lära, dogmatik, dess skriftinnehåll, dess rit, handlar inte bara om helt andra saker, utan om saker som inte naturligt låter sig förenas med mystikens och den mystika erfarenhetens implikationer för verklighetsförståelsen. Holm betonar korrekt den stora påverkan från nyplatonismen, men uppmärksammar inte de avgörande skillnaderna mellan denna och kristreligionens av de icke-mystika momenten dominerade helhet.

Arten av den allmänna abrahamitiska exostoryn om Skapelsen, Människan och Guds Handlande med henne i Historien, kanske särskilt tillspetsad i kristendomen genom läran om Inkarnationen, enligt vilken t.o.m. Gud blir Sann Människa, gör att religionen som en helhet som även ska innefatta mystiken blir obegriplig. Skillnaden och spänningen mellan esoterism och exoterism blir långt skarpare än i någon österländsk “religion”, om nu någon sådan distinktion där överhuvudtaget förefinns.