Johan Jacob Borelius

Foto: Hedning

Svensk filosof, f. 1823 i Skinnskatteberg, Väst- manland, stud. i Upsala 1841, fil. d:r 1848 och docent i teor. filosofi 1849. Lektor i Kalmar 1852-66, då han utnämndes till professor i teor. filosofi i Lund. Emeritus 1898, död 1909.

B. intar i viss mån en särställning i den svenska filosofien, i det han ansluter sig till hegelianismen. I likhet med Hegel fattar B. det absoluta såsom en oändlig process, som i sig innehåller det ändliga såsom moment. Emellertid sökte B. avvärja de konsekvenser i naturalistisk eller ateistisk riktning, som av den s.k. “hegelska vänstern” drogos av Hegels filosofi. Av samtida filosofer var B. måhända mest påverkad av E. v. Hartmann, med vilken han underhöll en filosofisk korrespondens. – Genom sin hegelska ståndpunkt kommer han i skarp konflikt med den boströmska idealismen, en konflikt, som tar sig uttryck if lera stridsskrifter, riktade dels mot Boström själv, dels mot hans närmaste lärjungar, framför allt S. Ribbing. Bland B:s skrifter märkas: I vilket avseende är Hegel panteist? (1851), Hegels åsikt om filosofiens betydelse (1852), Det hegelska systemet och den spekulativa etiken (1853), Kritik över den boströmska filosofien (1859-60), Über den Satz des Widerspruchs (Om motsägelselagen, 1881), Die Philosophie Boströms und ihre Selbstauflösung (Boströms filosofi och dess självupplösning, 1885). – Efter B:s död utgavs hans Metafysik, en självständig omarbetning av den hegelska logiken, i vilken B. sökt tillgodogöra sig nyare specialvetenskapliga resultat.

Alf Ahlberg, Filosofiskt lexikon (1925)

Jag bör kommentera, modifiera och komplettera detta senare.