Jan Myrdal

Några oskarpa bilder på Myrdal talande på seminariet ‘Den vanartige Jan Myrdal’ i Zäta-salen i ABF-huset i april 2019, där även bl.a. Anders Björnsson, Jan Guillou, Dag Sandahl, Mats Svegfors och flera andra, inklusive en indisk gäst, medverkade. Detta var, antar jag, den då 91-årige Myrdals sista större offentliga framträdande.

Det finns mycket jag har problem med i Myrdals författarskap (inte minst allt som har att göra med hans personliga förhållande till sina föräldrar), ställningstaganden, allmänna åskådning och sensibilitet. Men en del är viktigt. Intresset för Kina är generellt viktigt. Vid detta tillfälle anknöt han till sitt gamla engagemang för Kina, och antydde att han uppfattade det som att landets strategi under Deng-eran visat sig vara riktig, och en framgång. Kina exemplifierade m.a.o. ånyo, eller i hög grad fortfarande, en framtidsväg.

Myrdal var också självständigt politiskt-inkorrekt i en rad andra frågor, som franska Front National och SD, och därmed i stor utsträckning populistnationalismen i allmänhet, samkönade äktenskap, och historierevisionistiska s.k. "förintelseförnekares" yttrandefrihet (säkert var han beveten om att bortom försöken att förbjuda dem väntade detsamma avseende revision/"förnekelse" av Solzjenitsyns, Conquests, Snyders och andras uppgifter om Sovjetunionens historia), även om den erforderliga precisionen i argumentationen också i dessa kanske ibland i någon mån kunde brista. Han identifierade hela tiden klarsynt den i den nyliberala eran helt dominerande postmarxistiska "kompatibla" vänsterns väsen.

Jag talade eller korresponderade aldrig med Myrdal. Men vid de två tillfällen vi åtminstone var i närheten av varandra (förutom vid detta seminarium en gång under 80-talets första hälft, när han kom marscherande – på Birger Jarlsgatan, tror jag, i alla fall hade jag just kommit ut från rökiga, nu sedan länge försvunna lilla konditoriet Madeleine, runt hörnet på Jakobsbergsgatan, där man, liksom på flera andra sådana kring Stureplan, från 50-talet och äldre, nu bortdrivna, stundom diskuterade poststrukturalism och angränsande ämnen i långa pauser från sittningar på KB – i spetsen för en första maj-demonstration) hade han samma inträngande sätt att möta min blick. Det är inte något jag kan tillskriva någon särskild betydelse, men jag fann det ändå litet ovanligt.