Hans Larsson

Född 18 febr. 1862, stud. i Lund 1881, fil. d:r och docent där 1893, prof. i teor. filosofi vid Lunds universitet sedan 1901.

1. Intuition, 1892, vill göra gällande behovet av intuitiv syntes i diktning och vetenskap, ävensom pedagogik, samt visa, at intuitionen innebär, i vissa avseenden, en strängare tillämpning av logikens regler och att den kommer till stånd genom stegring och samverkan av våra psykiska akter. Poesiens logik, 1899, vill närmare påvisa detta: de poetiska begreppen åsyfta ökad klarhet, på samma gång de naturligtvis ge uttryck för och väcka känsla. Vad jag menar med intuitiv syntes kan enklast inhämtas i uppsatsen Det intuitiva vetandets pålitlighet (Idéer och makter) 1908. Intuitionsproblemet, 1912, utreder mitt förhållande till Bergsons intuitionsteori; dels med avseende på intuitionens logiska teknik (den fråga mina intuitionsskrifter velat behandla), dels med avseende på förmågan att uppfatta något osinnligt, vilken Bergson kallar intuition, men som jag under annat namn behandlar i mina Kantskrifter.

2. Åt den kantska linjen i filosofien – som jag själv närmast vill räkna mig till – har jag ägnat skrifterna Kants transcendentala deduktion av kategorierna, 1893, Viljans frihet, 1899, Den intellektuella åskådningns filosofi, 1920. I samma problem utmynnar även Gränsen mellan sensation och emotion, 1899.

3. Platon och vår tid, 1913, vill framföra de filosofiska problemen i deras utgångsläge och därigenom tjäna som en s.k. inledning till filosofien.

Platons grundtanke: att det finns något i sig riktigt (idéer, i motsats till makt, vana, subjektiva tycken) är det mera genomgående temat i uppsatssamlingarna Idéer och makter, 1908, Reflexioner för dagen, 1911, Filosofien och politiken, 1915, Under världskrisen, 1920.

4. Lite varstans i mina skrifter torde den uppfattningen komma fram, att de olika filosofiska tänkesätten närma sig varandra i mån som de fördjupas och i mån som man ser på vad filosoferna innerst menat och sett. Denna konvergenstanke har jag särskilt betonat i Filosofiska uppsatser, 1924.

Dessutom må nämnas Studier och meditationer, 1899; de tre pedagogiska skrifterna Kunskapslivet, 1909, Rousseau och Pestalozzi i våra dagars pedagogiska brytningar, 1910, Skolformer och skolkurser, 1922; samt läroböckerna Psykologi, Logik, Filosofiens historia i korta drag.

–

Selbstdarstellung i hans lärjunge Alf Ahlbergs Filosofiskt lexikon (1925).

Bland senare utgivna verk bör nämnas den utmärkta Minnesteckning över Christopher Jacob Boström (1930), Om själen (1930) och Spinoza (1931). Larsson var också ledamot av Svenska Akademien från 1925. Död 1944.