Hans Forssell

Svante Nordins avsnitt om Hans Forssell (1843-1901) i Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall ger kanske en något överdriven bild av Forssells boströmianism, i det att den helt förbigår både de allmänna spänningarna mellan liberalismen och boströmianismen som kvarstod även efter att Boströms närmaste efterföljare börjat revidera statsläran, och den tidige Forssells egen kritik. Men avsnittet visar i alla fall att boströmianism och liberalism på visst sätt kunde förenas vid denna tid, och Forssell blev väl mer konservativ med tiden. Avsnittet återfinns på s. 43:

“Hans Forssell var något av oscarianskt underbarn. En man med mångsidiga intellektuella intressen gjorde han viktiga insatser särskilt på den ekonomiska historiens område. Föga mer än 30 år gammal blev han finansminister i De Geers andra ministär. Till sin politiska åskådning framstod han, särskilt under senare delen av sitt liv, som konservativ. Han deltog energiskt i kampen mot materialism, positivism och naturalism. 1881 uppträdde Forssell så för att förhindra kommunala bidrag till Anton Nyströms arbetarinstitut. Som ledarskribent i Stockholms Dagblad bekämpade han Strindberg, Verdandi och andra samhället upplösande kulturkrafter.

Forssell tillhörde Boströms personliga lärjungar, men graden av hans Boströmtrohet har bedömts olika. Torgny Segerstedt har hävdat att det inte torde ‘råda något tvivel om att han själv räknade sig som boströmian’. Mot detta har Nils Elvander gjort gällande att ‘Forssells inställning till den boströmska filosofien var…från början självständig och kritisk’.

Det finns ingen anledning att gå djupare in på detta spörsmål. Det räcker med att Forssell allmänt framstod som en av boströmianismens allierade. 1875 rycker han t.ex. ut till försvar för Boström gentemot Waldemar Dons i en anmälan i Svensk Tidskrift av norrmannens Boströmkritik. Inom det boströmska lägret förefaller man ha varit utomordentligt nöjd med hans insats. Sahlin sade sig t.ex. inte ha ‘ett ord att ändra eller tillägga’ i det Forssell skrivit.

Till andra talanger var Forssell en ypperlig stilist och en man med kulturella intressen. Han hedrades också vederbörligen med en plats i Svenska akademin.”