Edvard Bergh

Bergh, Johan Edvard, landskapsmålare, föddes i Stockholm 29 mars 1828, blef student i Uppsala 1844 och egnade sig där först åt naturvetenskapliga, sedan åt juridiska studier, tog hofrättsexamen 1849 och tjänstgjorde några år dels i Svea hofrätt, dels i Stockholms rådstufvurätt. Han hade emellertid blifvit medveten om sin egentliga kallelse, och den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1850 samt en resa till Düsseldorf 1851 stadgade hans beslut att på allvar egna sig åt målarkonsten. 1852 började han sina studier vid konstakademien, hvilken 1853 belönade hans Landskap, motiv från Göta älf, med kungliga medaljen. 1854 begaf han sig åter till Düsseldorf, där han studerade under Gude, reste 1855 öfver Paris till Genève, där han nyttjade Calames undervisning, och tillbragte sedan ett år, 1856–57, i Rom, där han målade och utställde ett större arbete, Utsikt af passet öfver Simplon, som såldes till England. Hemkommen hösten 1857, började han att kostnadsfritt meddela akademiens elever undervisning i landskapsmålning, hvilket blef uppslaget till akademiens landskapsskola. Han blef 1861 vice och 1867 ordinarie professor i landskapsmålning. 1869 gjorde han en längre studieresa i Norge. Vid 1862 års världsutställning i London och 1872 års skandinaviska utställning i Köpenhamn var han kommissarie för den svenska konstafdelningen. – B:s tidigare landskap visa stark påverkan af Achenbach, Gude och Calame. Ett eget uttryckssätt arbetade han sig till under studiet af den svenska naturen. “Hans lynne kom honom att välja just de stämningar, som hans landsmän voro mest förtrogna med och som de helst sågo afbildade. Han blef björkhagarnas och insjösträndernas målare, sommarhimlens och middagssolens, de betande kornas och de hvita molnens. Han sökte mindre det majestätiska i naturen än dess blida leende eller dess stilla ensamhet” (G. Nordensvan). Bland hans målningar äro motiven från Mälarens stränder många, och han tröttnade ej att upprepa dem – äfven från Bohus läns fisklägen, från Skåne och från Norge målade han kustbilder och fjällmotiv i lugn och i storm. Hans landskap äro med omsorg och skicklighet komponerade och solidt målade med smidig och elegant pensel. De beteckna ett betydelsefullt led i den svenska landskapskonstens utveckling. Nationalmuseum eger tre af B:s målningar: Utsikt i Uri i Schweiz (1858), Skogslandskap med vattenfall i Småland (1862) och I barrskogen (1868), sex finnas i Göteborgs museum, Under björkarna (1870) i Köpenhamns konstmuseum och Björkskog (1876) i Kristiania nationalgalleri. Många af hans målningar såldes till utlandet, och vid flera utställningar hemma och utrikes erhöll han utmärkelser, bl. a. i Paris 1867 och Wien 1873. B. dog i Stockholm 23 sept. 1880.

Nordisk Familjebok, “Uggleupplagan” 1904-26