Den filosofiska forskningen i Sverige: Inledning till första boken
En lätt, moderniserande språklig bearbetning, åtminstone ifråga om stavningen, kunde kanske vara lämplig här i bloggen. Jag återkommer eventuellt med en sådan.
—
Ehuru det säkerligen vore af stort intresse att följa den filosofiska forskningens utveckling i Sverige altifrån dess tidigaste begynnelse ända intill våra dagar, så skulle dock ett arbete af så omfattande natur öfverstiga måttet af de krafter, som stå oss till buds. Vi hafva därföre inskränkt oss till försöket att gifva en framställning af den filosofiska spekulation, som, förberedd af andra tänkare, inleddes af Boethius, fortsattes af Höijer, Biberg, Grubbe, Geijer, och slutligen vunnit sin principiella fulländning genom Boström. Ehuru väckelsen till denna spekulation egentligen utgick från Kant, och ehuru den under hela sin fortgående utveckling stått i ett så nära förhållande till samtida former af filosofisk idealism i Tyskland, att den endast i sammanhang med dem kan rätt uppfattas; innehåller den dock i sig både principiella undersökningar och därpå grundade vetenskapliga resultat, hvilka väsentligen afvika från alt, som inom den tyska spekulationen hitintills förekommit. Det vore ock därföre ganska orätt att betrakta denna svenska filosofi endast såsom en gren på den tyska bildningens träd utan lefvande rot i den fosterländska jordmånen. Innehållet af de nämde svenske tänkarnes forskningar är emellertid icke blott nästan okändt utom Sveriges gränser, utan äfven inom dessa är bekantskapen därmed ännu ganska sparsam och ofullständig. Så beklagligt detta förhållande än må vara, så är det dock lätt förklarligt, när man besinnar, att Boström i allmänhet blott under det muntliga föredragets form meddelat sin verldsåsigt, och att Bibergs och Grubbes efterlemnade föreläsningar och skrifter, i stället för att vara från trycket fullständigt utgifna, till störesta delen otrykta förvaras antingen hos någon anförvandt eller inom väggarne af något offentligt bibliotek. Under sådana förhållanden torde en sammanhängande framställning af det filosofiska forskningsarbetets fortgång i Sverige från slutet af 18:de århundradet intill närvarande tid kunna anses vara särskildt af behofvet påkallad. En sådan framställning bör icke blott kunna användas såsom en källa till bekantskap med våra store tänkare, till dess att deras arbeten hunnit att fullständigt utgifvas, utan bör äfven, sedan detta skett, kunna tjäna till ledning vid studiet af dessa, och sålunda i sin mån bidraga till att göra dem fruktbärande för den fosterländska bildningen.
Att rätt skildra den med Boethius begynnande spekulationen vore dock icke möjligt, utan att först och främst hafva kastat en blick tillbaka på den Lockeska filosofien och dess utveckling i England och Frankrike. Vid den tid, då Kant uppträdde, herskade nämligen i Sverige, likasom i det öfriga bildade Europa, denna filosofi både inom och utom universiteten och det var under lifligt motstånd från Lockianernas sida, som Kantianismen hos oss infördes af Boethius. Men utom de egentliga Lockianerna funnos på den tiden i vårt fädernesland tvänne tänkare, hvilka, ehuru de ytterst stödja sig på Lockes principer, kunna betraktas såsom föregångare till en högre riktning, och hvilka på den efterföljande svenska spekulationen utöfvat et omisskänligt inflytande. Desse tänkare voro Thorild och Ehrensvärd. Äfven för att kunna rätt förstå dem och den plats, hvilken de intaga inom den europeiska bildningens häfder, är det nödvändigt att ega någon kännedom af den Lockeska filosofien. Vi ämna därföre att inleda vår efterföljande framställning med en öfversigt af den Lockeska empirismen och dess vigtigaste förgreningar i och utom England. En sådan inledning är oundgänglig icke blott af de skäl, vi redan antydt, utan äfven för att i det följande kunna rätt tydliggöra skilnaden emellan den form af idealism, som genom Fichte, Schelling och Hegel utvecklat sig i Tyskland, och den idealism, som genom Biberg, Geijer och Boström utvecklat sig i Sverige. Ty denna skilnad beror väsentligen därpå, att de nyssnämde tyske tänkarne i likhet med Kant bibehållit vissa från Locke hemtade obestyrkta förutsättningar, åt hvilka däremot de svenske tänkarne icke velat tillerkänna någon vetenskaplig giltighet.
Comments