Norton analyserar mötet med Zelenskyj i Vita huset, men missar tyvärr i alltför stor utsträckning den avgörande dimension som har mer direkt att göra med kriget, det mest akuta problemet. Man måste, föreslår jag, ta en sak i taget, och skilja mellan de olika momenten i detta skeende på det sätt jag försökt göra i mina inlägg Att ha trott på Trump och Trump och Kina.
Först måste det moment som utgörs av möjligheten att avsluta kriget, det mest akuta problemet, i viss mån s.a.s. isoleras, och allt göras för dess allmänna förverkligande och fullbordan. I det större sammanhang i vilket detta ingår finns sedan förvisso de andra moment jag tagit upp som är lika centrala. Men det gäller att inte tappa bort fredsfrågan som sådan, och att hantera de andra momenten på ett sätt som inte förhindrar dess lösning.
Norton är givetvis helt klar över USA:s – även inklusive Trumps – ansvar för kriget överhuvudtaget, men jag uppfattar det som att han med sin ekonomispecialisering alltför ensidigt fokuserar på Trumps rara jordartsdeal. Det tillhör givetvis skeendets helhet, är relaterat till krigs- eller fredsmomentet som del av Trumps tänkta lösning, och var vad mötet primärt skulle handla om. Och Nortons analys och kritik är i allt han tar upp riktiga.
Men de förbiser att det TV-offentliga grälet med Trump och Vance utlöstes av Zelenskyjs hopplösa avvisande av initiativet till diplomatiska fredsförhandlingar med Putin. Det är en fråga som i sig måste förstås som skild från den amerikansk-ukrainska jorddealen. Mycket av det stoff jag delat på X, från några av de från mitt perspektiv bästa kommentatorerna, har fokuserat på detta moment.
Norton utvecklar i ett nytt avsnitt av Geopolitical Economy Report med rubriken Trump’s Ukraine talks aim to divide Russia from China. Can he do it? argumentationen för att Trumps fredsdealslinje gentemot Ryssland enbart – eller huvudsakligen – syftar till att förstärka konfliktlinjen gentemot Kina. Argumentationen utvecklas även i ett långt samtal med Danny Haiphong. Analysen ligger i linje med Nortons förklaring av de två betydelserna av multipolaritet. Jag berörde allt detta i mitt inlägg Att ha trott på Trump.
Norton kan sägas klargöra vad det är som måste undvikas och motarbetas, det som bara skulle leda i riktning mot en ännu större tragedi än konflikten med Ryssland, som nu kan komma att lösas på ett sätt som i sig är ett framsteg. Europa måste genom en ny självständighet förstå sin historiska nyckelroll att etablera ett utvecklat och förstärkt samarbete med hela Eurasien, och därmed balansera, upphäva och eliminera atlantimperialisternas konflikttragedis potential.
Men man måste också ta fasta på de positiva signaler även rörande Kina som ibland också kommer från Trump. Frågan uppkommer om hur långt det vilda, primitiva och ekonomiskt redan i hög grad av Kina beroende atlantsystemet kan tolerera en genuin fredsdealspolitik. Om vilket utrymme det medger för självreform och självrestriktion, och de resurser av olika slag som finns tillgängliga för detta.
