Till de inom de områden jag tenderar att uppmärksamma ofta bra politiska kommentatorer som jag ibland återXar material från hör den amerikanske journalisten Michael Tracey. Han gör en analys av vad som hände under mötet med Zelenskyj i Vita huset som ligger mer i linje med hur jag uppfattade det hela än Nortons i vad gäller skillnaden mellan den amerikansk-ukrainska jordartsmineralfrågan och den amerikansk-ryska fredsförhandlingsfrågan.
Traceys analys ger nämligen vid handen att grälet med Trump och Vance utlöstes av Zelenskyjs högst märkliga och för honom själv kontraproduktiva polemik mot Vance rörande Trumps initiativ till diplomatisk förhandling med Putin. Allt var klart för undertecknandet av det för Zelenskyj och Ukraina fördelaktiga jordmineralavtalet, som Tracey i likhet med Norton förklarar i verkligheten omfattade mycket mer än jordmineralerna. Ett avtal som båda parterna accepterade som i viss mån implicerande ett slags säkerhetsgarantier, och som starkt förespråkades av alla proukrainska och antiryska hökar.
Zelenskyj hade, menar Tracey plausibelt, bara behövt hålla tyst i fem minuter till, så hade allt varit klart. Det enda som Tracey kan komma på när han försöker förklara Zelenskyjs beteende mot slutet av presskonferensen är dennes bristande behärskning av det engelska språket. Men det är svårt att se hur den i sig skulle kunna ha orsakat Zelenskyjs utfall mot Vance, även om den utan tvekan gjorde ett offentligt replikskifte om saken med Vance självklart hopplöst för Zelenskyjs del och han borde ha förstått det.
Zelenskyjs polemiska tillspetsning ser ut att ha varit en plötslig och obehaglig överraskning för Trump och Vance efter hela 40 minuter av en någorlunda normal presskonferens som precis skulle avslutas. Deras beteende mot Zelenskyj var, menar Tracey, uteslutande en reaktion på dennes skärpta protest mot det Putin involverande diplomatiska initiativet, en invändning som bara kan ses som obegripligt klumpig och oskicklig.
Många stora Trumpfientliga media har framfört åsikten att hela mötet skulle ha varit en avsiktlig fälla, ett bakhåll för Zelenskyj, där utskällningen av denne var från början implanerad. Motivet skulle ha varit ett behov att visa vem som bestämmer, att få honom att offentligt, inför en masspublik, framstå i negativt ljus som en fanatiskt oförsonlig krigshetsare, och därmed i de kommande fredsförhandlingarna möjlig att köra över, att tvinga honom att avgå och ersättas av någon som kunde gå med på vad Trump och Putin kommer överens om, eller bara en vilja från Vita husets nya “mobbarmaffia” att i största allmänhet förödmjuka honom.
Men denna tolkning är alltså såvitt jag kan se sannolikt felaktig. Trump och Vance kunde ju inte veta att Zelenskyj, precis vid slutet, skulle på det sätt han gjorde intensifiera sin kritik. Detta allena förefaller ha givit anledning till deras skarpa tillrättavisningar.
Bland dem som avvisar bakhållsteorin återfinns också den amerikanske högerskribenten Richard Hanania, en nu besviken Zelenskyjanhängare som delvis för samma resonemang som Tracey. Han nämner visserligen att Zelenskyj hela tiden vände sig mot förhandlingar med Putin, men under de första 40 minuterna i en lugn och stabil diskussion med Trump som faktiskt, även om han hoppades att de inom kort skulle kunna avslutas, utlovade fortsatta vapenleveranser. Men argumentationen började “when Trump pointed out that it would be hard to make a deal if you talk about Putin the way Zelensky does. Vance interjects to make the reasonable point that Biden called Putin names and that didn’t get us anywhere.” Hanania fortsätter:
“It was when Vance spoke that Zelensky started to interrogate him. Throughout the press conference to that point, everyone was making their arguments directly to the audience. Zelensky decided to challenge Vance and ask him hostile questions. He went back to his point that Putin never sticks to ceasefires, once again implying that negotiations are pointless. Why on earth would you do this? Then came the fight we all saw.
Zelensky was minutes away from being home free, and he would have had the deal and new commitments from the Trump administration. The point Vance made was directed against Biden and the media, taking them to task for speaking in moralistic terms. This offended Zelensky, and that began the argument.
I’ve been a fan of Zelensky up to this point, but this showed so much incompetence, if not emotional instability, that I don’t see how he recovers from this. The relationship with the administration is broken. Ukraine should probably go with new leadership at this point.”
Till dem som förkastar teorin hör också den starkt proukrainske, rysk-brittiske högerskribenten Konstantin Kisin, som i likhet med Hanania först omfattade den, men sedan meddelande att “My initial reaction to the Trump/Zelensky spat was based on the short clip. I’ve had a chance to watch the entire 53-minute press conference with Zelensky and Trump. It’s painful but I take back what I said earlier. Zelensky decided to attack Vance unnecessarily. He totally messed this up. Yes, Vance played to the gallery afterwards but he was also correct: litigating this stuff in front of the media was really dumb. Really poor from Zelensky – I hope he can see sense, apologise and get a deal for his country. This was not smart.”
Vi kan förstås inte veta säkert. Trump och Vance kan ha tänkt avsluta på det sätt som skedde även om Zelenskyj inte ändrat tonen: de kan utan tvekan ha tänkt att det skulle ytterligare förbättra relationen med Ryssland och underlätta ett fredsavtal utan Zelenskyj. Men det omöjliggjorde ju också ett undertecknande av jordmineralavtalet, åtminstone just nu. Sammantaget är det svårt att se att det skulle handla om ett förberett bakhåll. Det är långt mer sannolikt att Zelenskyjs agerande var planerat i förväg, kanske rentav i samordning med Macron och Starmer som dagarna före själva besökt Trump i Vita huset.
Vad som med bestämdhet kan sägas är däremot att Trumps och Vances formuleringar var anmärkningsvärt skarpa för ett sammanhang som detta. Det är uppenbart att de var uttryck för en mycket stor irritation och frustration över Zelenskyj, som måste ha byggts upp under betydligt längre tid än bara den föregående delen av denna presskonferens.
Men vem har då rätt, Zelenskyj eller Trump/Vance?
Har Zelenskyj rätt, som säger att det inte är meningsfullt, nej överhuvudtaget inte går att förhandla med Putin, att denne vill återupprätta det tsaristiska imperiet och ytterligare utvidga det, till den grad att efter Ukrainas, Baltikums och Polens införlivande även Västeuropa ska angripas, ja t.o.m. – Zelenskyj säger faktiskt detta sista i Ovala rummet – USA i framtiden kommer få samma problem som Ukraina nu har? Det kan ju inte helt uteslutas. Det motsvarar i alla fall en av de mest grundläggande och tidlösa traditionella sanningarna om den vanliga, banala, världsliga människans fåfänga egocentrerade maktsträvan, människan i hennes s.a.s. råa form, människan som saknar högre humanistisk, etisk kultur och sofisk, andlig insikt.
Eller har Trump rätt, som säger att Zelenskyj spelar med miljontals människors liv, med tredje världskriget – ett krig som, bör tilläggas, i de vanliga människors händer som är våra politiska och mediala ledare, skulle bli ett kärnvapenkrig? Ja, i detta har Trump absolut rätt. Hundra procent rätt.
