Holm har också gjort ett avsnitt om nyplatonismen och kristendomen i allmänhet, alltså inte bara den kristna mystiken, även om det i nästan lika stor utsträckning är just den som fokuseras på som i avsnittet om enbart den. Men detta avsnitt är naturligt, givet nyplatonismens obestridliga inflytande på kristendomen och den kristna teologin i allmänhet, även efter den fasta institutionella etableringen av den ortoexoteriska dogmatiken.
Holm ägnar här den östkyrkliga utvecklingen särskild uppmärksamhet: där blev ju detta inflytande som mest långtgående och bestående, en erkänd, grundläggande del av kyrkans lära och liv, inte minst genom hesykismen och föreställningen om teosen, även om detta blev möjligt endast p.g.a. att också dessa uppvisade en del karaktäristiska, ända från de kappadokiska fäderna medsläpade ortodikterade begränsningar.
Långt mer än i avsnittet om den kristna mystiken framkommer i avsnittet om nyplatonismen och kristendomen som sådan ändå den på avgörande sätt signifikativa spänningen eller motsättningen mellan det nyplatonska inflytandet och därmed det esoteriska och mystika, och exokyrkans trosdoxi. Men Holm fokuserar likafullt endast på begränsade aspekter av detta, nämligen kontroverserna rörande Gudsuppfattningen i sig och förståelsen av den mänskliga själens eller nuftets förhållande till Gud, dess likhet respektive olikhet i förhållande till Gud, i vilken utsträckning eller i vilken mening de är eller kan bli ettade med Gud.
En ännu mer radikal spänning eller motsättning råder dock mellan nyplatonismen/esoterismen/mystiken å ena sidan och den allmänabrahamitiska, bibliska exostoryn som sådan, alltså som inte bara begränsad till de konsekvenser de får ifråga om förståelsen av Gud och, framför allt, den skapade själens förhållande till Gud. Utöver detta handlar den ju om Skapelsen i allmänhet, Människan som Skapad psykofysisk enhet och helhet, och Guds Handlande i Historien med denna Människa, ledande henne som sådan, som psykofysisk enhet och helhet, från Fall till Frihalsning.
Kristendomens mål som exoterisk religion är inte nyplatonismens, esoterikens och mystikens vertikala, transcendenta andliga enhet med eller närhet till Gud i häret och nuet såväl som i evigheten, häret och nuet som evighet, evigheten som här och nu, utan den Frihalsade, Återuppståndna, Skapade Människans Framtida tillstånd av återställd syndfri Gudstillvändhet.
